Står ert parti bakom att minst 30 procent av den produktiva skogsmarken ska skyddas i linje med EU:s strategi för biologisk mångfald, EU-direktiv och internationella avtal?

▼

Sverige har förbundit sig att skydda 30% av naturen till år 2030. För att vara i linje med EU:s strategi för biologisk mångfald, EU-direktiv, samt FN:s konvention för biologisk mångfald, bör minst 30 procent av den produktiva skogsmarken skyddas. Områden av särskild betydelse för biologisk mångfald, ekosystemfunktioner och tjänster ska prioriteras. De behöver vara ekologiskt representativa, väl sammankopplade och rättvist förvaltade system av skyddade områden. Idag har endast cirka 6 procent av den svenska produktiva skogen ett formellt skydd.

Skogsstyrelsen konstaterar i sin senaste rapport Biologisk mångfald i skogen att: “Nuvarande situation strider mot nationella och internationella mål. Med fortsatt avverkning av skogar med höga biologiska värden bedöms inte svenska miljökvalitetsmål kunna uppnås. Därmed inte heller det skogspolitiska miljömålet, FN:s globala hållbarhetsmål och Konventionen om biologisk mångfald (CBD).”

Enligt EU:s naturvårdsdirektiv ska alla livsmiljöer ha “gynnsam bevarandestatus”, vilket betyder tillräckligt bra tillstånd för att arten/naturtypen ska överleva långsiktigt. Enligt Sveriges senaste rapportering har 14 av de 15 skogliga naturtyperna istället otillfredsställande eller dålig status.

Står ert parti bakom att bältet med fjällnära natur- och kontinuitetsskogar, det så kallade Boreala Amazonas, bör skyddas i sin helhet?

▼

Det skandinaviska fjällskogsbältet, eller Boreala Amazonas som vi valt att kalla det, är med sin enorma storlek, höga naturvärden och relativt höga grad av intakthet, helt unikt inom EU. Detta område sträcker sig cirka 100 mil från Dalarna i söder till norra Norrbotten. Att Boreala Amazonas har en sydlig-nordlig sträckning längs fjällkedjan gör området extra unikt i relation till klimatförändringarna, då det sannolikt kommer vara helt avgörande för många av taigans arters möjligheter att flytta sig, och för resiliensen. Här finns en unik möjlighet att skydda hela, motståndskraftiga ekosystem på landskapsnivå. Det är ett viktigt verktyg för att bevara den boreala biologiska mångfalden och det ekologiska arvet. Detta gröna bälte fungerar också som en spridningskorridor för arter utanför området, och måste bevaras i sin helhet.

Trots de internationellt sett mycket höga naturvärdena i Boreala Amazonas, med stora områden med ur-, natur- och kontinuitetsskogar, finns det inom detta unika område fortfarande stora arealer som saknar långsiktigt skydd.

Står ert parti bakom att den statliga skogen (knappt en femtedel av Sveriges produktiva skog) helt ska användas för skydd av skog, restaurering av skog, och som bytesmark för att skydda skog, som det mest kostnadseffektiva sättet att närma oss miljömålen?

▼

Staten äger ungefär 20% av den svenska skogen, främst genom skogsbolaget Sveaskog och Fastighetsverket, men också genom Fortifikationsverket. Dessa skulle kunna användas som en viktig pusselbit för att Sverige ska kunna uppnå sina miljö- och klimatmål. Rent praktiskt skulle ansvariga myndigheter kunna ges i uppdrag att bilda formellt skydd av alla skyddsvärda skogsområden inom statens skogsinnehav (Sveaskog, Fastighetsverket och Fortifikationsverket), samt tillgängliggöra ersättningsmarker, utan arealbegränsning, för att underlätta naturreservatsbildning för privata skogsbolag och andra privata markägare. Statens skogar kan användas för kollagring och till skydd och restaurering av skogsbiologiska värden för framtiden, som en viktig part av Sveriges miljöåtagande, samt för att gynna renskötseln, rekreation och folkhälsa. Detta vore ett kostnadseffektivt och enkelt sätt att skydda mycket skog på en gång.

Står ert parti bakom ett avverkningsstopp av natur- och kontinuitetsskogar, så att vi hinner skydda skogen innan den går förlorad?

▼

Den kvarvarande arealen svenska natur- och kontinuitetsskogar räcker inte för att uppnå nationella och internationella miljömål, utan restaurering och skydd krävs även av andra marker. Trots det visar Skogsstyrelsens analyser att dessa ovärderliga oskyddade natur- och kontinuitetsskogar huggs ner i en hög takt.

Skogsstyrelsens analyser visar att: “omkring 26 000 hektar kända skogliga värdekärnor och sannolika kontinuitetsskogar avverkas årligen nedanför gränsen för fjällnära skog”.

De skriver att: “Med dagens avverknings- och skyddstakt kommer 670 000 hektar skog med värden som inte kan återskapas inom överskådlig tid att ha avverkats om 26 år. Då finns ingen oskyddad skog med kända värdekärnor eller sannolika kontinuitetsskogar kvar nedan fjällnära gränsen.”

Och att: “Om den nuvarande takten för formellt skydd består, det vill säga omkring 21 000 hektar per år, innebär det att om 26 år (år 2051) kommer cirka 540 000 hektar av dessa värdekärnor och kontinuitetsskogar ha skyddats, medan ungefär 670 000 hektar kommer att ha avverkats.”.”

Skogsstyrelsen skriver också att: “Om inga ytterligare arealer skyddas innebär de senaste årens avverkningstakt att hela den areal av kända skogliga värdekärnor och sannolika kontinuitetsskogar på produktiv skogsmark nedan fjällnära som i dag saknar någon form av skydd - 1,2 miljoner hektar – skulle vara avverkad inom ungefär 47 år.”.

Artdatabanken vid SLU pekar i senaste rödlistan ut bristen på kontinuitetsskog som en av de viktigaste faktorerna, som negativt påverkar flest skogslevande rödlistade arter. Det handlar om närmare 900 arter som bedöms påverkas starkt negativt. De skriver att brist på kontinuitetsskog är en av flera konsekvenser av det moderna skogsbruket. Andra faktorer inkluderar brist på grova eller gamla träd, markstörning vid skogsbruk, brist på död ved, förändrad beståndsstruktur, markavvattning, ökad slutenhet i trädbärande mark, ändrad trädslagssammansättning, och brist på brandsuccessioner i skog. Sammantaget har dessa skogsbruksrelaterade faktorer stor negativ effekt på 1 744 rödlistade arter.

Står ert parti bakom att införa politiska styrmedel för en övergång från kalhyggesbruk till ett naturnära skogsbruk?

▼

Det går att både skydda och restaurera skog för att nå miljö- och klimatmålen, och samtidigt på annan mark bedriva ett ekosystembaserat och naturnära skogsbruk inom de planetära gränserna som kan producera kvalitativa och nödvändiga skogsbaserade produkter.

I EU:s skogsstrategi från 2021 förordas en naturnära skogsförvaltning och de skriver att: “Omvänt bör vissa andra metoder hanteras med försiktighet, särskilt sådana som påverkar den biologiska mångfalden ovan jord och orsakar förlust av kol i rötterna och en del av markens kolinnehåll. Bland dessa skogsskötselmetoder ingår kalavverkning… Dessa medel bör endast användas i vederbörligen motiverade fall.”.

Politiken bör besluta om incitament och ramverk som leder till en reform av skogsbruket, från dagens dominerande metoder med kalhuggning och trädplanteringar, till en ekosystembaserad och naturnära skogsförvaltning. Övergången måste påbörjas omedelbart med tydliga, tidsbundna mål, kunskapsdelningsnav och kapacitetsuppbyggnad, samt incitament för markägare. En naturnära skogsförvaltning syftar till att arbeta med och skydda de naturliga processerna; främja ett självorganiserat ekosystem som främjar heterogenitet, biologisk mångfald, motståndskraft och anpassningsförmåga. En reform av skogsskötseln kommer på längre sikt förbättra också den brukade skogens biologiska mångfald och resiliens, vilket är centralt för att skogen ska kunna klimatanpassas och fortsätta att leverera olika vitala ekosystemtjänster och funktioner. En övergång till ett naturnära skogsbruk ligger väl i linje med EU:s skogs- och biodiversitetsstrategier.

Naturnära skogsbruk ska inte tillämpas i skyddsvärda skogar, utan ses som ett sätt att restaurera och öka mångfalden i industriskogar och plantager, och att kunna producera nödvändiga produkter från skogen. Att införa en naturnära skogsförvaltning minskar inte det nuvarande behovet av skogsskydd. Inget skogsbruk, oavsett skogsbruksmetod, bör därför bedrivas i natur- och kontinuitetsskogar och andra skogar med skyddsvärde.

Ett hållbart skogsbruk är grunden för långsiktig lönsamhet, trygga arbetstillfällen och ger även skogsägarna en bredare palett av möjligheter till mångbruk. Skogsprodukter från ett ohållbart skogsbruk kan aldrig vara hållbara oavsett om de är lång- eller kortlivade.

Anser ert parti att det bästa sättet att minska skogsbrukets klimatpåverkan är att minska avverkningsnivåerna?

▼

Forskning visar att kalhyggen står för enorma utsläpp av växthusgaser och att minskad avverkning skulle ge stora och omedelbara klimatvinster. Studier visar också att gamla naturskogar lagrar mycket mer kol än produktionsskogar, och att det därför finns en stor kolskuld. En ny studie visar omvandlingen av skogslandskapet orsakat en kolförlust som uppskattningsvis skulle kunna vara större än Sveriges samlade fossila utsläpp sedan 1824.

Ungefär 80% av skogsråvaran från svenska skogar blir till kortvariga produkter som t.ex. biobränsle och papper som snabbt omvandlas till koldioxid.

Anser ert parti att Skogsstyrelsens praxis ska ändras till att följa vägledande domar inom miljöjuridiken, exempelvis kring hantering av skyddade arter, vilket den inte gör idag?

▼

Skogsstyrelsen handlägger varje år tiotusentals avverkningsanmälningar. Myndigheten tillämpar den relativt tandlösa skogsvårdslagen som primärt regelverk, medan miljöbalkens starkare skyddsregler — inklusive artskyddsförordningen — i stor utsträckning åsidosätts i praktiken.

Under 2020–2022 meddelade Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) en serie vägledande domar som slog fast att miljöbalken måste tillämpas i betydligt större utsträckning vid avverkningsärenden. I mars 2021 fastställde EU-domstolen dessutom att Sveriges dåvarande tillämpning av artskyddsförordningen inte var förenlig med fågeldirektivet eller livsmiljödirektivet gällande skydd av hotade arters livsmiljöer och skydd av vilda fåglar.

Trots detta kritiseras Skogsstyrelsen fortfarande för att inte anpassa sin praxis till rättsutvecklingen. En återkommande kritik gäller de så kallade nollbesluten — ärenden där myndigheten låter avverkningsanmälningar passera, utan formellt motiverat beslut, trots kända hotade artförekomster i området.

Skogsstyrelsen säger själva att “vi i dagsläget enbart har möjlighet att utreda en bråkdel av de inkomna ärendena och att den handläggning som vi anser behövs inte kan genomföras”